Mitt liv

Kom nyss hem från att ha varit barnvakt till två små troll, de är så söta, men båda somnade efter bolibompa i soffan. Jag drömde mig bort där för en stund, tänk att jag själv ska bli mamma snart. Här kommer en bild som jag tog idag, nu börjar man se att jag blivit väldigt tjock om magen när jag har tajta tröjor på mig. Min mage ser verkligen stor ut för veckan men det är min!

Jag vet så många som är unga gravida eller äldre gravida, som har mycket sämre förutsättningar än vad jag har. De bor i en slummig miljö där barnet inte kan växa upp säkert, föräldrar som är alkolister, arbetslösa, föräldrar som haft en dålig barndom själv och för sedan över de på deras egna barn eller unga föräldrar som inte får något stöd av sina föräldrar eller vänner.

Ibland kommer det dagar då man tvivlar på att man kommer klara det ekonomiskt osv. men sådana dagar tänker jag alltid på att det finns folk med sämre förutsättningar som har klarat det ändå. Jag vill verkligen inte bli en white trash mamma och det skulle jag aldrig i hela mitt liv kunna bli heller. Jag har allt stöd jag kan få av mina vänner och min familj, och jag är lyckligt gravid med min pojkvän. Mina vänner i USA ber för mig och min gravidtet. Jag har så många fina människor som inte är besservissar som tror att man förstör sitt liv bara för att man väljer att skaffa barn ungt.

Jag är jätte stolt över att jag har kunnat bli gravid i mitt liv, tänk vilken gåva jag har fått i livet. Ett barn som kommer växa upp och alltid kommer finnas där. En person som behöver en i livet. Den personen växer just nu i min mage, även fast jag inte kan känna h*n så vet jag att jag är mamma till det barnet och kommer alltid att älska det!

Idag var vi på det första efterlängtade ultraljudet, det var så otroligt roligt och häftigt och se vårt lilla barn för första gången. Jag blev helt rörd när den lilla krabaten kom upp på skärmen! Tänk att det där är vårt barn, ett barn som är lik någon av mig och J, det är vårt, vårt älskade lilla mirakel. Måste erkänna att moderkänslorna blev större när jag såg mitt lilla barn där på skärmen, man såg att det hade små små armar och ben och man såg att det lilla hjärtat pickade. Det rörde armar och ben till och med. Barnet var endast 2 cm långt, och därför är jag i vecka 8+2, alltså börjar på vecka nio. Befruktningen ägde rum den 14 september.

Allt känns helt overkligt. Skulle aldrig kunna ta bort mitt barn, göra abort rättare sagt. Det är ju lagligt att göra abort i detta stadium, jag förstår verkligen inte hur folk klarar av det, jag hade aldrig gjort det nu när jag sätt mitt barn i magen. Det är så litet och så sött, det är verkligen en liten liten människa som ligger där inne med ett hjärta som slår. Ett liv!

Läkaren som undersökte mig sa att när man kommit "såhär långt" man ser en bild på barnet, man ser att allt ser bra ut i utvecklingen och man ser att de lilla hjärtat slår, är sannolikheten för att få missfall mindre än 1%. Får hoppas att inte jag är en utav de en procenten.

En annan posetiv nyhet är att jobbet ringde mig igår och sa att de ville att jag skulle på komma och provjobba för dem! Så det ska bli!

Väx på nu lilla liv, jag älskar dig!

 

Godeftermiddag! Idag mår jag illa, har gjort det hela morgonen and it's killing me! Jag spryr inte och vägrar att göra det för att det är det värsta jag vet. Äter just nu en klementin för att lindra det lite.

Tänkte nyss på hur häftigt det är att jag blev gravid på första "försöket" som inte ens var ett försök.  En dag på alla mina år med jonthan och ooops gravid. Det är verkligen ödet, JA jag tror på ödet. Tror att allt som sker har en mening och att livet på något sätt är förbestämt, men vi väljer olika vägar för att komma dit som är menat.

118700 ringde mig nyss och frågade om jag ville komma på en arbetsintervju imorgon. Jag är väldigt glad, jag vill och behöver verkligen ett jobb. Får se hur det går imorgon, men de sökte 10 nya, så jag hoppas att jag kan vara en av de 10.

Ikväll ska jag vara med J, vi ska laga middag tillsammans och mysa och prata om framtiden!

Kom nyss hem från en middag hos mormor och morfar. De vet ännu inget, om min gravidtet. Jag är så himla orolig vad de kommer säga. Jag vet att mormor innest inne kommer tycka det är JÄTTE KUL eftersom hon älskar barn, men jag vet att första reaktionen kommer bli en chock och en besvikelse "kunde ni inte väntat lite längre". I och för sig, vad förväntar jag mig? Jag vet ju självklart att de kommer reagera så, det gör alla, förutom min pappa, mina kompisar och min mentor som tog det bättre än någonsin. Mamma sa att hon ville vara med när jag berättar det för mormor och morfar, så vi ska ta det på farsdag, då har vi middag igen. Är så nervös!

Förra veckan hade jag kvartsamtal med min mentor och valde då att berätta det för henne, ENBART henne. Jag ville ändå att någon i skolan ska veta om det, eftersom jag kan må illa på mornarna, jag ville ta upp vissa frågor och önskemål med henne som hon kan framföra senare om inget händer. Vi beslutade att den 1 december ska hon framföra mitt besked till resten av lärarna och disskutera min skolgång. Den ska bli så bra som möjligt för mig.

Fick ett samtal ikväll från föräldrarna jag brukar vara barnvakt hos, så på tisdag halv sex ska jag dit igen och passa två små barn. Då ska jag natta dem med, ska bli roligt!

Såhär ser min mage ut nu ( Vecka 9). Mestadels är väl gaser men man ser att det är en tydligare utbuktning precis under naveln om man gämför hur min mage såg ut innan jag blev gravid. Den är helt enkelt svullen!

Idag ställer alla om klockan. Vad mysigt att vintern är på väg. Förra vintern längtade jag väldigt mycket efter barn. Vi har inga små kusiner eller jag har inga små syskon, vår släkt är också ganska splittrad över landet så på julafton är det mer utan en vuxen julafton, jag är minst som är 18 år. Jul för mig tycker jag är mysigare när det är små barn med som väntar på tomten, som sitter vid TV:n och tror att Kalle Anka är på riktigt och att Tomten verkligen finns. Barn som springer upp tidigt på morgonen för att titta vad som fanns i strumpan. Äter lussebullar och man som vuxen får duka upp för en god frukost till de små. Jul bland vuxna är i allmänhet så stel, det är så mycket med att "alla ska hjälpa till att duka av" alla ska vara "tacksam för att de fick en stor fin jul klapp istället för många små". Julafton för mig är inte lika speciellt längre, det är väl bara för att jag vet allting som alla barn inte vet. Tomten finns inte det är egentligen de stackars föräldrarna som måste lägga tusen lappar på leksaker, leksakerna görs inte i tomtefabriken på Kalleanka.

Nästa jul när jag förhoppningsvis har mitt barn brevid mig kommer allting att kännas annorlunda, nu har man en liten plutt att fira jul för och tro på tomten lite extra. Jag längtar så himla mycket efter dig där inne i min mage, och på onsdag går jag in i vecka tio, då ska jag även till MVC och få se dig för första gången. I vecka tio säger man hejdå till embryo stadiet och går istället in i foster stadiet.

Jag har världens biverkningar från svininfluensa vaccinet. Igår kom det, frossa, ont i kroppen, feber känsla mm. Idag när jag vaknade kände jag mig lite bättre men mår illa som hans och har världens konstigaste hals. Har jag åkt på en förkylning eller är det biverkningar? Jag orkar inte må såhär, idag fyller en av mina bästa vänner år, vi skulle gå ut och äta middag. Men jag kan inte gå för jag mår helt förfärligt. TACK VACCIN! Ska inte vaccin hjälpa? Känns som jag ska dö just nu av biverkningar.

Det går i allafall bra med min graviditet. Inget missfall än, men om någon av mina läsare fått missfall, i vilken vecka fick ni det då? Känns som detta vaccin ska göra att jag får missfall, eftersom jag själv mår så dåligt just nu. Jag undrar hur mitt barn kommer se ut? Tänk att detta kommer bli en helt unik person. Är väldigt förväntansfull!

Fredag igen då, ännu en vecka har passerats, gick in i vecka nio i förrgår, varje onsdag alltså. Nyss var jag och J på MVC, jag fick ta blodprov i armen och stickas i fingret. Det sved till lite när de stack in nålen i armen, men det var inte alls farligt. Vi pratade också lite med barnmorskan om hur allt gick och lite hur vi hade tänkt oss i framtiden med J:s jobb osv. Hon verkade vara nöjd med de svar hon fick. Detta med att folk ser ner på unga mammor eller att man blir behandlad olika, har inte jag märkt av. De behandlar mig väldigt bra och med respekt, som vilken "mamma" som  helst. Däremot ser jag de 30 åriga mammorna som sitter där i väntrummet med sina magar tittar lite undrat på mig som att " oj ska hon ha barn" men jag bryr mig inte.

J tyckte i allafall det var inressant att följa med, nästa onsdag alltså om mindre än en vecka ska vi på läkarundersökning eller "jag" rättare sagt. Då ska jag göra en gyn undersökning, doktorn ska känna på min livmoder och även göra ett vaginalt ultraljud, för FÖRSTA gången ska vi få se vårt lilla barn, det kommer verkligen bli roligt. Även fast det bara kommer se ut som en liten jordgubbe med ett hjärtslag så kommer känslan vara häftig. Barnet har ju små armar och ben nu och är 2-3 cm långt.

I igår tog jag den första sprutan för svininfluensan. Det gick bra och det kändes ingenting. Däremot har jag har ont i armen nu här efter. Det är en vanlig biverkning. Jag har inte haft feber eller något sådant. Det är toppen!

Nu ska jag snart ha psykologi prov, sen ska jag och min kompis öva inför vårt projekt, MED statister. Är hemma vid halv sex idag, då ska jag gå till J eftersom hans mamma fyller 40 på måndag. Hon har en liten bjudning idag, så jag och mamma ska ta med oss en blomma.

Måste bara berätta vad J kom med igår. Han hade vart i stan tidigare på dagen, när han sen kom hem så hade han med sig en present till mig. Jag blev väldigt förvånad efter jag varken fyller år eller annat. Men i det lilla paketet låg det ett jätte fint silver halsband med ett stor hjärta på. Det var jätte fint! Älskar dig så mycket!

Another day och går in idag enligt mig själv i vecka 9. Börjar närma sig vecka tolv nu då missfallsrisken minskar. Frågade min mamma igår om hon trodde jag skulle få missfall. Hon trodde inte det med tanke på att hon själv inte fick det och aldrig min mormor heller. Ibland går ju missfalls riskerna och hur lätt man har att bli med barn i generna. 

Än så länge mår jag jätte bra och även mitt lilla foster. Idag är det den första dagen då jag inte mått illa som en gris hela dagen utom på kvällarna. Självklart känner jag att illamåeendet ligger och gror i mig men det är inte alls samma känsla som jag har haft. Det kanske hjälpte att jag tog de där två klementinerna i sängen innan jag gick upp i morshe.

Enligt boken "Ett barn blir till"  kan man nu se på ultraljudet att det ligger en litet plutt och gror där inne. Jag hoppas verkligen att jag kan få göra ett ultraljud på fredag, behöver verkligen det för mitt psyke, jag behöver den här motivationen att kunna se mitt barn i magen för att stå ut med illamåeendet och trötta dagar.

 Mitt foster ganska fort nu, från och med efter vecka 7 växer barnet EN HEL MILIMETER per dag. Alltså har det växt ungefär 1 cm varje vecka nu. Nu går det fort.

På fredag blir det MVC med J jag ska också då ta svininfluensa sprutan. Jag är ju nu i riskgruppen. Måste dock erkänna att jag är lite orolig att det ska hända något med fostret, hur säkert är det egentligen? Har de verkligen sätt ett foster födats när mamman har tatt de vaccinet? Tänk om det bli en sådan här sjuk sak när alla barn som föddes under svininfluensan vaccinet saknar en arm eller något? Rår inte för att vara orolig, men man får väl lita på att det inte är farligt, de säger ju det.

Nu är jag i skolan, har precis haft dans och gympa. Vår gymnastiklärare är också gravid, hon ska ha barn i januari. Hon vet självklart inte ännu att jag också är gravid, men det är kul att se hur hennes mage ser ut.

Min mage är inte jätte stor för världen ännu och igen märker direkt att jag är gravid men många i min klass misstänker verkligen att jag är det genom att de frågar saker och sen svarar jag inte riktigt på det. Jag kan exempelvis inte med till London på klassresa i Mars då jag kommer vara ganska enorm, ingen vet varför förutom mina närmaste som inte berättar för någon annan i klassen.

Jag mår fortfarande illa och det är verkligen jobbigt. Knep på att få det att försvinna? På fredag ska jag och J till MVC, det ska bli väldigt roligt. Då ska jag ta blodprov.

Nu ska jag och min vän öva in olika danser till vårt projektarbete. Vi ska nämligen redovisa om fyra veckor i en föreställning. Får hoppas att jag inte är allt för stor då.

Redan fredag igen? Mår illa som vanligt, men det börjar bli bättre. Går i skolan och tänker på hur det ska bli när väl magen börjar synas, det är inte många som vet min stora hemlighet än. Vad ska alla säga och hur kommer det bli när min mage börjar växa så man ser.

Jag vet självklart att alla kommer titta på min mage, "oj den tjejen är gravid" det är inget man kommer ifrån. Jag brukar till och med titta en extra gång på dem som är vuxna gravida. För mig är det fantastiskt att vara gravid!

Vilket mirakel!

Jag mår så fruktansvärt illa nu. Det började i tisdags då jag på morgonen kände att illamåeendet kom. Jag fick gå upp väldigt försiktigt och hälla upp fil med flingor, sätta mig i soffan halvliggandes och äta. När jag fått i mig lite mat var jag tvungen och skära upp en apelsin. Apelsiner är något jag frossar nu när jag mår illa, det är syrligt, kallt och saftigt. Illamåeendet är värst på morgonen och förmiddagen, på kvällen går det över.

Jag har fått världens illamåeende känslor om sallad, tomater och krämiga såser med mycket grädde i som kycklingcurry dressing. Om jag tänker på de, spyr jag typ.

Det står att illamåeendet brukar hålla i sig till vecka 12, ska jag ha illamåeende i 4 veckor till?

Min oro har gått över en hel del nu med att jag inte kommer klara det som mamma eller att det kommer vara något fel på barnet. Jag är inte lika orolig för att få missfall längre. Det är naturens gång och jag litar på den.

Jag får internet hemma hos mig om två veckor.

Förlåt att jag inte skrivit på länge, bara det att jag inte fått internert än hemema hos mig. Får det om två och en halv vecka, Telia *suck*.

Helgen har bestått av att mysa med mig pojkvän, vart med mina vänner och familj. Jag har börjat oroa mig hur mitt liv kommer bli när jag får barn. Vänner som sviker, pojkvän som sviker? Just nu är allt jätte bra mellan min pojkvän och mig, men det finns ju aldrig några garantier, menar känslor kan förändras, viljor och annat. Har fått många kommentarer och hört många historier om många som planerat barn länge och sedan inser att det inte är det de vill och separerar. JAG VILL INTE BLI EN AV DESSA! Jag vill leva lyckligt med en man hela mitt liv och ha en bra och lycklig familj. Just nu känns det som att jag kommer få det, men man vet ju aldrig.

Detta med vänner, ingen av mina vänner kan sätta sig in i att vara gravida just nu. De vet inte hur jag känner mig, saker som man kan skämta om innan kan man inte skämta om nu. Jag känner redan nu att jag blivit mer känslig och mina hormoner spökar i min kropp! INTE OKEJ! Det är verkligen jobbigt för mig att ha dessa hormon svängningar. Blir sur och börjar gråta för saker som jag aldrig ens trodde att jag skulle vara ledsen för tidigare.

Allt går bra annars med min mage, inget missfall än i allafall. Är i vecka sju idag men enligt barnmorskan vecka åtta. (Ingen aning vilket som är rätt). Min mage är verkligen svullen, fattar ingenting. Alla säger att man inte ser någonting på magen att man är gravid nu, men det är verkligen något skumt med min mage, den är verkligen svullen och större än vanligt, hade 4pack innan, nu helt svullen och pluffsig. Tänk om jag väntar mer än ett barn? Det kanske är därför den är stor? Vem vet.

Imorn är jag ledig från skolan, ska klippa mig vid fyra, slinga och toppa håret. Ska bli väldigt roligt!

Idag har jag vart i skolan. Pratade med mina kompisar i bamba om hur allt känns med att jag ska få barn. I och med studenten osv. Visst, studenten kanske inte blev som jag tänkt med en slimmad klänning till balen osv. men jag vet att jag kommer få något så mycket bättre. Alla som har barn säger att få ett barn är det bästa som finns. När mitt barn har kommit, kommer jag inte tänka på att jag vill gå ut och festa efter studenten, jag kommer vara så inne i mamma rollen, kommer vilja sitta hemma och titta på mitt underbara barn. Så, det finns verkligen nackdelar och fördelar med att jag får barn nu, men jag försöker se de åt den posetiva sidan. Eftersom jag valde att bli gravid nu och ta den risken så är jag ju självklart GLAD och verkligen lycklig över detta.

Jag hatar att min barnmorska sa att jag var i vecka 7 eller alltså en vecka mer än vad jag själv trodde. Jag förstår inte hur hon räknar. Om man räknar från första mensens dag den 25 augusti så är jag enligt min räkning i vecka 6+2. Men enligt henne så är jag i vecka 7+1. Jag fattar ingenting, måste ta upp det och fråga henne det. Vill gärna veta hur långt jag är gången. Den 23:e oktober ska jag dit igen, då blir det att ta massa prover. Ska bli kul! Allt är kul eftersom det rör min graviditet.

Jag är så fruktansvärt orolig att det är eller kommer vara något fel på mitt barn. Tänk om det dör i åttonde månaden eller får något typ av handikapp? Jag har nog kommit in i en graviditetsnojja men jag rår inte för det. Jag är så fruktansvärt orolig. Tänk om mitt barn skulle dö?

Att det blir missfall i tidigt skede är mer OKEJ att de stöts bort av naturliga själ. Men att de inte stöts bort innan 9:onde månaden när man har planerat allt osv. det skulle för mig vara hemskt!

Tänk om det händer mig, vad gör man då? Jag är ju så ung med, skulle inte klarat av ett handikappat barn tror jag. Nä jag är jätte förvirrad vill bara att allt ska gå bra där inne i magen!

Jag äter verkligen hälsosamt, röker INTE, snusar INTE, dricker INTE en droppe alkohol. Läste att de som röker kan ha större risk att få ett dödfött barn. Procenten är liten, men tänk om det skulle hända just MIG!?

Nojjig!

Hur blev jag egentligen gravid? Jag hade planerat att bli gravid efter studenten alltså om åtta månader. Men saker och ting blev ändrade. Jag och min pojkvän längtande ju redan efter barn så en natt så bestämde vi oss för att chansa, det var en dag på en enda månad vi inte hade något skydd. Vi hade alltid haft skydd innan men just den gången hade vi inget. Vi visste vad riskerna innebar och beslutade oss för att ge det en chans. Blev jag gravid, blev jag det och om jag inte blev det så var allt som vanligt.


Dagarna efter mistänkte jag och funderade över "tänk om det blev något", men det kändes väldigt osanolikt eftersom bara ägget kan bli befruktat i 24 timmar på en hel månad. varför skulle vi just prickat in den dagen? Var det tur eller ödet? Två veckor efter gjorde jag testet och  det visade ett starkt plus, jag blev både chockad, glad, orolig, men jag var ändå väldigt lycklig.

Nu i efterhand tänker jag hur otroligt lycklig jag ska vara. Jag kan bli gravid?! Tänk vad många som inte kan bli gravida eller helt enkelt har svårt för de. De kanske får försöka i ett halv år innan de blir gravida? Jag blev gravid på FÖRSTA försöket som inte ens var planerat att bli ett försök att pricka in ägglossningen. Jag vet inte jag om jag tror att det är meningen eller om det bara är slumpen.

Just nu känner jag inte av att jag är gravid, men när tanken slår mig att det växer ett barn i mig så blir jag helt varm i kroppen, tänk vad härligt! jag ska bli mamma!

Känns verkligen inte som jag är gravid, när kommer känslan komma? haha, känns jätte konstigt när chocken lagt sig.

Jag älskar redan livet som växer i mig, fastän det är overkligt!

Tänk att jag ska bli mamma? Hatar dock alla fördomar man får mot sig. Min sångpedagog fick sitt första barn i sommras? Kul att jag som 18 åring kommer hösten efter "HEJ jag e gravid också" undra vad han kommer tycka? Kan faktist inte rå för att jag kommer bry mig lite.

Jag är så trött på de kommentarer som är negativa. Visst jag står upp för mig själv, men detta med att det ändå inte är bebisen som syns i vecka 6. Det kan mycket väl vara så att den lilla milimeterstora cellklumpen inte syns på magen. men jag känner väl för fan själv att det är något som har förändrats med min mage. Även fast det inte är en KULA så är den svullen, och JO det kan vara kul att se en bild i vecka sex på min mage för att sedan kunna gämföra den när jag är i vecka 20.

Jag är ganska smal och man ser då mer tydligt när sin mage ändrar sig. Tjejer som är lite mulligare runt magen tar det kanske lite längre för innan man ser att de buktar ut eller svullnar till.

Undra om den anonyma som kommenterade det har vart gravid innan? Blir så trött!

Idag är det äntligen fredag men jag känner mig små hängig, jag är rädd för att jag ska åka på en förkylning och få ligga hemma en vecka. Undra om det är farligt för fostret att vara sjuk? Jag hoppas verkligen inte det. Om en vecka får vi indernet hemma hos mig, då ska det läggas upp magbilder och annat.

Jagoch J ska kolla idol ikväll och mysa, vi ser så mycket fram emot att få barn men jag är föreberedd på missfall, det är fortfarande overkligt att jag är gravid.

För den anonyma läsaren som frågade hur det gick på MVC så skrev jag det i inlägget som heter MVC längre ner. Läs lite nogrannare, om det ändå inte skulle besvara din fråga om hur det gick där får du ställa dem så kan jag besvara dem här.

Jag har ilningar nästan varje dag i livmodern, den växer!! Det är posetivt i allafall! Vill att min mage ska bli lite rundare, just nu är den bara svullen ni ska få se när magbilderna kommer!

När jag var på MVC idag så frågade jag när man kunde ta reda på könet. Min barnmorska sa att de inte gör det på deras mottagning men att man kan gå till privata kliniker som gör det för en summa pengar. Jag frågade då när det möjligtvis skulle kunna vara. Då säger hon att jag måste vara i månad 7. Alltså i MARS, det är ju svin långt dit? Då kommer man ju inte kunna köpa rosa små kläder om det blir en flicka eller planera. Ska man ha två månader på sig att köpa allting? Jag blev jätte besviken, jag har för mig att man kan se könet i månad 5 på ultraljudet, eller har jag fel? Vet någon som själv har kollat könet?

Idag var jag hos MVC. Det gick jätte bra, jag mötte en barnmorska som hette Anna. Vi pratade och diskuterade mina hälsa. Hur mycket alkohol jag dricker och om jag testat droger osv. Hon frågade även när jag hade min mens senast, och det var den 25 Augusti, så alltså var jag i vecka 6+1. jag blev helt chockad för jag trodde verkligen att jag var i vecka fem. Hon sa att min bebis är beräknad att komma den 31 Maj, men att de kan ändras eftersom jag inte gjort ultraljud osv. Jag tror att de kommer bli ett senare förlossnings datum.

Jag ska dit igen fredagen den 23 Oktober. Vi ska då ta blodprov och titta lite mer och hur jag mår!

Jag kan fortfarande inte fatta att jag är gravid, sen är jag jätte orolig för att jag ska få missfall. Jag tror verkligen att jag ska få det, eftersom det redan nu är så overkligt att jag är gravid.

Men vi får hålla tummarna!